Vill inte...

Känns som ett trotsigt barn som säger det.
Men detta vill jag verkligen inte. Idag ska jag göra mig av med min älskade mammas saker. Det känns tungt :(( alla  har varit och sagt vad de vill ha kvar som minne utav henne. Resten får jag göra mig av med. Känns så fånigt att slänga, det är ju fina saker i sig, men inte den still som vi yngre har, som tur är så finns det väninnor som villl ha några av möblerna. Då lever de vidare och dom får glädje utav det. Det känns bra :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0